VÅRT BISTÅND
Föreningen Emmaus Fredriksdals grundläggande syfte är att skapa resurser för bistånd både utomlands men även i vårt eget samhälle. Vilka projekt som skall stöttas beslutas i demokratisk ordning av föreningens medlemmar på det årliga föreningsmötet.
70 000 kronor fonderades för att användas i ett biståndsprojekt i Emmaus Björkås regi. Emmaus Björkå har under lång tid bedrivit biståndsarbete i en rad olika länder, för närvarande bedriver de ett långsiktigt samarbete med folkrörelser i Angola, Nicaragua, Palestina och Västsahara.
30 000 kronor användes i ett Sida-projekt på Västbanken i samarbete med Svenska Palestina Kommiten och Forum syd. Projektet stöttar daghemsverksamhet, idrottsverksamheter, undervisning i kvinnligt företagande och kulturverksamhet. Verksamheten är öppen för staden Al Karmels ca 20 000 innevånare.
6000 kronor har utbetalats till Aluma de hemlösas tidning. Aluma har idag drygt hundra registrerade försäljare, hemlösa och socialt exkluderade män och kvinnor, i södra Sverige. Gatutidningen skapar sysselsättning för hemlösa som genom Aluma får hjälp att komma in i samhället igen.
Under år 2008 mottog föreningen sex arbetspraktikanter varav två av dessa erhöll anställning under året. Dessutom mottog föreningen tre nyanlända invandrare och gav dessa anställning med följd att deras integrationsmöjligheter i det svenska samhället ökats.
3 500 kronor har skickats till Kultur Orientaliskt Forum i Landskrona som verkar för ökad integration av flyktingar i Svenska samhället. Vi har även skänkt en ljudanläggning till föreningen som de använder vid deras sammankomster.
Utöver detta utbetalades 11 000 kronor i övrigt stöd under året.
ANGOLA
Föreningen Emmaus Fredriksdal finansierar Afrikagruppernas och Forum Syds projekt i Angola, Lumege-Cameia, genom att kontant inbetala egenavgiften. 19 000 kronor inbetalades under 2008 och samma summa planeras att inbetalas under 2009.
Moxico i östra Angola är en av de provinser som drabbats hårdast av nästan trettio års krig. Den glest befolkade provinsen drogs redan på 1960-talet med i kampen för nationell självständighet. Moxico var även efter självständigheten skådeplats för först den sydafrikanska apartheidregimens invasion och sedan för Unitas krig mot den angolanska regeringen. Under långa perioder av 1990-talet ockuperade Unita större delen av Moxico och belägrade provinshuvudstaden Luena, dit stora delar av befolkningen hade flytt undan kriget. Andra tog sin tillflykt till grannländerna Zambia och Kongo. Då kriget äntligen nådde sin slutpunkt under 2002 kunde de flesta flyktingar återvända till sina hemorter i provinsen. I den återflyttningsström som gick till det aktuella projektområdet Lumege-Cameia var enligt förundersökningar hela 80 procent barn och kvinnor, en grupp som drabbats mycket hårt av kriget.
Distriktet Lumege-Cameia ligger ungefär tolv mil öster om staden Luena. Invånarantalet beräknas vara cirka 34 000, den stora majoriteten av dem bönder. Området har goda förutsättningar för såväl jordbruk och boskapsskötsel som flodfiske. Men byarna dit flyktingfamiljerna återvände låg i spillror efter kriget. Bostäder, skolor, hälsokliniker och andra byggnader var förstörda och bushen hade återtagit de gamla åkrarna. De hemvändande saknade nästan allt och behövde i synnerhet jordbruksredskap och utsäde för att kunna börja röja mark och odla mat för dagen. De hade också behov av kunskaper om hur man organiserar sig för att få byarna på fötter igen.
Ett annat allvarligt problem var den utbredda okunskapen om hiv/aids i Lumegedistriktet dit många flyktingar återvände från det svårt aidsdrabbade Zambia. Det innebär klara risker för både stigmatisering av de hivsmittade och skräckblandade fördomar mot alla som kommer tillbaka från Zambia. Behoven och problemen var naturligtvis fler och större än så, men Lumege-Cameiaprojektet utformades för att i första hand bidra till att lösa den nu beskrivna situationen.
Sammanfattningsvis var de fyra övergripande målen att;
• Stimulera de fattigaste familjerna till självhushållsjordbruk.
• Förbättra familjernas näringsintag genom bättre jämvikt i dieten.
• Främja återinförande av djurhållning i byarna.
• Begränsa hiv/aidssmittan genom upplysningsarbete i byarna.
Hittills har ca 600 familjer (ca 3500 personer) fått stöd genom projektet och än fler dragit nytta av insatsen!
Våran samarbetsorganisation i Angola, CAPDC (Centro de Apoio à Promoção e Desenvolvimento de Comunidades) – Centrum för stöd och främjande av lokal utveckling- framstår som en av de starkaste aktörerna inom civilsamhället i området. Genom sitt framgångsrika arbete kommer projektet att under 2009 utvidgas till att nå ut till 1050 familjer (de 600 familjer som redan finns inom projektet samt ytterligare 450). Då nu arbetet med de mest akuta och grundläggande frågorna har etablerats kommer CAPDC och Afrikagrupperna att fortsätta stärka målgruppen genom t.ex. mikrokrediter, demokrati och föreningskunskap, information om hiv/aids samt uppmuntra till lokal handel och utveckling.
Länk till mer information om projektet i Angola.
